”The Internet of Things” är redan här

Det digi­ta­la sam­häl­let omring­ar oss – dyg­net runt och i prin­cip över­allt.

Internetuppkoppling, dato­rer och smartp­ho­nes är en del av vår var­dag, både pri­vat och pro­fes­sio­nellt, vil­ket gör att vi alla kan rela­te­ra till den digi­ta­la tek­ni­ken. Vad många av oss kanske inte tän­ker på är hur tek­ni­ken utveck­las.

På ett näs­tan smy­gan­de sätt änd­ras infra­struk­tu­ren runt oss. ”The Internet of Things” är mitt ibland oss.

Fram till gans­ka nyli­gen var det enda sät­tet att ta reda på när bus­sen går att ringa kund­tjäns­ten från en, i väg­gen, inkopp­lad tele­fon. Eller upp­sö­ka bus­sku­ren för att nagel­fa­ra tid­ta­bel­len. Sedan revo­lu­tio­ne­ra­des busså­kar­nas var­dag genom att skyl­tar i real­tid visa­de när näs­ta buss skul­le anlän­da.

Vi ifrå­ga­sät­ter nu var­för peng­ar ska läg­gas på att mon­te­ra dyra dis­play­lös­ning­ar i var­je bus­skur när snart sagt alla äger en smartp­ho­ne med en kol­lek­tiv­tra­fiksapp som även den i real­tid visar när näs­ta buss kom­mer. Du är allt­så egent­li­gen direkt upp­kopp­lad mot bus­sen.

Det är ett exem­pel som åskåd­lig­gör hur både var­da­gen och sam­hälls­struk­tu­ren påver­kats av den digi­ta­la tek­ni­ken. Exemplet kom­mer från Magnus Meyer, VD på kon­sult­fö­re­ta­get WSP.

Ytterligare ett tri­vi­alt, men kon­kret, exem­pel är par­ke­rings­au­to­ma­ter. Tidigare mata­de vi auto­ma­ter­na med mynt eller använ­de helt enkelt våra kort. Med en smartp­ho­ne i han­den, går den­na lika bra att använ­da för att beta­la par­ke­rings­av­gif­ten. Digitalt och upp­kopp­lat.

WSP:s verk­sam­het påver­kas i all­ra högs­ta grad av ”Big Data” och ”The Internet of Things”.

– Tekniken är nume­ra så bil­lig och till­gäng­lig att vi i prin­cip kan mon­te­ra sen­so­rer för att kon­trol­le­ra snart sagt all­ting i vår omvärld, i bygg­na­der, längs vägar, luft­kva­li­tet, pol­len­halt och så vida­re, berät­tar Magnus Meyer.

– Det hand­lar om enor­ma mäng­der data som vi bereds till­gång till och kan använ­da oss av för att byg­ga tre­di­men­sio­nel­la model­ler, vil­ka vi sedan leve­re­rar till sam­häl­let och dess besluts­fat­ta­re.

Prisnivån på digi­tal tek­nik har gjort att vi kan kopp­la upp all­ting. Allt från att kon­trol­le­ra ljus­sätt­ning i hem­met, sty­ra robot­gräs­klip­pa­ren, damm­su­ga­ren, lju­dan­lägg­ning­en och kaf­fe­bryg­ga­ren till att kol­la inne­hål­let i kyl­skåpet.

Just kyl­skåpet är ett kon­kret exem­pel på en tju­go år gam­mal tek­nik som kun­de berät­ta att mjöl­ken snart är slut, men som inte slog ige­nom eftersom kon­su­men­ten och övri­ga struk­tu­rer inte häng­de med på hur vi skul­le han­te­ra den infor­ma­tio­nen. Nu är det fullt möj­ligt att låta kylen tala om för mat­bu­ti­ken att en viss vara sak­nas, var­på leve­rans skul­le kun­na ske per auto­ma­tik.

– Den digi­ta­la tek­ni­kens sto­ra pro­blem ur ett sam­hälls­byg­gan­de per­spek­tiv är just omfatt­ning­en. Vi mås­te ifrå­ga­sät­ta gräns­snit­ten och nyt­tan. Den sto­ra utma­ning­en i fram­ti­den för digi­tal tek­nik, Big Data och alla de pry­lar och funk­tio­ner som finns till­gäng­li­ga är att för­äd­la flö­det av infor­ma­tion, fort­sät­ter Magnus Meyer.

– Vi mås­te för­fi­na använ­dar­nyt­tan så att kor­rekt infor­ma­tion når mot­ta­ga­ren i rätt tid och i rätt sam­man­hang. Först då kan vi på all­var dra full nyt­ta av den.

En väl­digt tyd­lig struk­tur som sett stor för­änd­ring under det senas­te decen­ni­ets digi­ta­li­se­rings­våg är våra arbets­plat­ser. På gott och ont är vi nåba­ra oav­sett var vi befin­ner oss. Den gam­la arbets­ti­den 8–5 löses i allt hög­re grad upp. Vi behö­ver inte läng­re en fast och fysisk plats för att utfö­ra våra arbe­ten, var­för akti­vi­tets­ba­se­ra­de arbets­plat­ser kom­mit att bli allt mer popu­lä­ra – och kanske ock­så nöd­vän­di­ga.

Kontorets roll blir fram­ö­ver mer av en plats för soci­al sam­va­ro, för att stäm­ma av pro­jekt, för att brainstor­ma med kol­le­gor. Faran i den­na utveck­ling är att grän­sen mel­lan arbe­te och fri­tid sud­das ut, vil­ket stäl­ler krav på att att kun­na sät­ta grän­ser.

Med all infor­ma­tion till­gäng­lig för alla hela tiden får jäm­ställd­het och demo­kra­ti stort genom­slag. I frå­gor där vi tidi­ga­re haft begrän­sad insikt, såsom exem­pel­vis stads­pla­ne­ring, har vi nu till­gång till infor­ma­tion i form av pla­ner, model­ler och rit­ning­ar i exem­pel­vis våra mobi­ler. Det leder till att vi nu kan tyc­ka till om des­sa och direkt påver­ka besluts­fat­ta­re. Det är ett exem­pel på när digi­ta­li­se­ring, ”Big Data” och ”The Internet of Things” kan ska­pa en posi­tiv skill­nad.